12-13.2 -11

Ja va på en äng (igen) o så fanns där ett hus vart de bodde nån sorts älvor. Ja gikk dit men ja sku int ha fått vara där. Så då en tarkastaja tant kom in, gömd ja mej bakom en dörr. Den ledde till en manesh där min egen häst sprang ikring ( ja har ingen häst??) Den såg så lyclig ut men så......POFF börja den brinna. Ja hörd hu den tjöt, o ja blev helt skräckslagen. Den sprang rakt in i en halm hög o sluta sen brinna. Ja sku spring fram ti den o omfamna, men den börja bita mej. Älvorna drog mej bor fast ja skrapa naglarna i golvet så de gnissla o skrek o härja......så lugna hästen ner sej o ja to dens huve i famnen....ja grät o grät, o mina tårar heala hästens wounds....så var velan allt bra tror ja..... men fyfan hu ja ble rädd endå ! o den så hemsk ut....ja glömmer nog alldri den brenda hästen EVER!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0